Céret omges av ett intrigant system av canaler för bevattning och hantering av regnvatten från bergen omkring.

Det är möjligt att promenera längs med dessa vattenleder, fastän stigen är smal.

Slussystem för att hantera flödet finns med jämna mellanrum-

Även inne i Céret slingrar sig de smala gränderna.

Även andra "rör" behöver fuktas. Här väntar vi på vår lunch; lammkotletter med aioli, tarte tatin och vin rosé.

Nu blir det riktigt varmt och vi delar eftermiddagssolen med nyfunna vänner ur Cérets norskkoloni.

Strax vid infarten till Céret ligger den gamla bron Pont de Diable, byggd mellan 1320 och 1340. Legenden berättar att djävulen, för att skydda bygget, krävde att få själen från den första som korsade bron i utbyte. Byborna skickade då över en katt, men för säkerhets skull vågade man ändå inte använda bron på många år.

Bron var på den tiden den byggdes den största i sitt slag.

Nu för tiden har den sällskap av en modern vägbro och en numera nerlagd järnvägsbro.

Det är Pont de Daible ytterst, sedan den nya vägen och bakerst tågbron

Under bron rinner floden Tech, som bär med sig Medelhavets värme in i dalgången. Perfekt att promenera här med Dumle.

Överallt ser man Mont Canigous snöklädda topp.

Våra goda vänner, Kerstin, Christer och Frode Boll, hade initialt planer på att förena sig med oss här i Céret och också de hyra in sig på en längre tid. Andra flyttplaner¨kom dock emellan och det blev inget av denna gång.

De hade sett ut ett hus, som de hittat på internet, och vi var nyfikna på hur det egentligen såg ut.

Så här - till er Boll´ar - kommer resultatet av vår efterforskning:

Här i Céret har vi varannan dags väder. Eftersom det var sol igår, fick  vi moln idag och i morgon väntar åter sol,,,
Våren har kommit en bit på väg, något som alla blommande växter vittnar om. Vi tog en tur och botaniserade:
               
Ett annat vårtecken är den fulla boulodromen.
     

Strax utanför Céret ligger en stor sjö i ett naturområde som flitigt används hela året. Man kan bada på sommaren och annars jogga, promenera med eller utan hund eller ta sig en tur i träkronorna (det finns en hinderbana där uppe - om

man törs,,,)

Men vad är det för vitt man ser därborta??

Det är berget Mont Canigou, 2784 meter högt.

Om en vecka kommer detta körsbärsträdet att vara i full blom. Det blir en vacker kontrast till snön på berget.

Leif är omelettmästare!

Som belöning får han sitta hela eftermiddagen i solen och dricka rosé!

En något grå dag med ett tidvis lätt, ljummet regn. 3-dagars biltur sitter ännu i kropppen.

Dumle och matte ger sig av på långtur, upp bland sluttningarna som omger Céret Här finns fina vandringsleder av olika längd och svårighetsgrad. (Vi tar den enkla!)

Spårhunden!

Mimosan blommar överallt!!

Nästan hemma, bara hundra meter till.

Och så finns det sådan här natur mitt i Céret.

Dumle gillar!

Vi vaknar till solsken i Cèret. (Utsikt från vår lägenhet).

Varje lördag är det marknad i byn. Alla gator är fyllda med stånd som säljer grönsaker, grillade kycklingar, ostar, bröd, kläder, krims-krams, ekologiska viner (provsmakning) mm mm. Alla uteserveringarna är fyllda med folk.

Där vi går fram hörs ropen "Comme il est beau!" "Magnifique!!" Leif trodde ett kort ögonblick att man refererade till honom, men det finns ju en annan herre med i sällskapet...

Efter att gjort veckoinköp av alla slags godsaker, kopplar vi av med en kaffe i solskenet.

0755 avgång i soluppgång.

Det var tyvärr sista gången solen visade sig denna dag. Men i gengäld slapp vi blåsten.Vindstrutarna hängde som slappa manslemmar vid vägkanten. (Dagen innan hade det förekommit vindstyrkor upp till180 km/tim på den sträcka vi körde!)

1459 skulle vi ha checkat in i Céret, om vi inte missat en avfart - och hamnat i Spanien!! Det blev en försening på ca 10 minuter.

Men nu är vi framme, trötta, trötta,. trötta..

Men det är 16 grader varmt!