Céret ligger som i en gryta. När man följer en av de många stigarna och kommer upp på höjderna ser man Medelhavet i horisonten på den ena sidan och Mont Caligous vita mössa på den andra.

Stigarna är många och steniga, ibland kan man stöta på en skylt som visar vägen, men för det mesta väljer man en på  vinst och förlust. (Kaske man smugglade ut franska motståndsmän över Pyreneerna på dessa vindlande vägar?)

Bor här någon man känner?

Man stöter på andra varelser på turen.

Ibland kan man tro att man hamnat i sydostasien.

Eller i  sydamerika

Men när man ser körsbärsträd, vinodlingar och olivodlingar, då vet man var man är!

Turen suger och batterierna måste laddas.

Var bättre än hos "Chez Steph". Vi var först på plats, därefter fylldes den lilla lokalen. "Steph" är en en-man show. Han tar upp beställningar, lagar mat och serverar tout seul.

Che Guevara rökte väl också cigarr?

Temperaturen har fallit från 19 till 12 grader. Men det hindrar inte en viking!